Den allt snabbare förändringstakten i världen utmanar vårt invanda sätt att tänka och agera. Vi är på väg mot en framtid som kommer att vara radikalt annorlunda än nuet. Varken vi som individer eller samhällen kan längre fatta beslut endast utgående från kunskap som springer ur det förgångna. Men hur kan vi lära oss tänka och fatta beslut utgående från framtiden?
Framtidsforskaren Kenneth Boulding har sammanfattat att vara människa i följande iakttagelse: alla våra erfarenheter kommer från det förflutna, medan alla våra beslut handlar om framtiden. Denna motsägelse, som finns inbyggd hos i alla oss människor, har praktiskt taget varit irrelevant under större delen av mänsklighetens historia – fram till vår tid.
Våra liv och samhällen är idag i ständig förändring men det är ett relativt nytt fenomen, bara cirka 200–300 år, i mänsklighetens historia på 300 000 år. I en värld där förändring skedde under hundratals eller tusentals år kunde människor och samhällen fatta beslut utifrån kunskap från det förflutna: det fanns ingen anledning att anta att morgondagen skulle vara mycket annorlunda än gårdagen. Det som fungerade igår skulle sannolikt även fungera i morgon.
Idag lever vi dock i en helt annan värld. I en värld där det finns en aldrig tidigare skådad och ständigt växande klyfta mellan igår och i morgon – mellan det förflutna och framtiden. Till skillnad från våra forntida förfäder har vi all anledning att anta att framtiden inte kommer att likna något vi har stött på tidigare. Eller som Yuval Noah Harari har uttryckt det:
”Om någon beskriver 2050-talets värld för dig och det låter som science fiction, är det förmodligen helt fel. ”Men om någon beskriver 2050-talets värld för dig och det inte låter som science fiction, är det helt säkert fel. Vi kan inte känna till detaljerna, med det enda säkra är själva förändringen.”
Men hur kan vi möta denna osäkra och snabbt föränderlig framtid, utan att känna till detaljerna? Det räcker inte längre för oss som individer och samhällen att bara lära av det förflutna eller fatta beslut uteslutande utifrån kunskap om det förflutna. Däremot måste vi lära oss ett helt nytt sätt att tänka och agera – baserat på framtiden.
Ett svar på denna utmaning erbjuds av en ny trend som inom framtidsforskningen blivit allt starkare de senaste åren: framtidslitteracitet (Futures Literacy).
Siaren med sin kristallkula är förmodligen fortfarande den mest typiska bilden som förknippas med framtidsforskning. Mänskligheten har praktiskt taget under hela sin existens försökt förutspå framtiden på olika sätt. Under årtusenden har man förutom kristallkula använt bland annat djurinälvor eller ben för spådomar, och försök har gjorts att läsa om framtiden i till exempel stjärnor, eld och spelkort – alltid med lika dålig framgång.
Framtidsforskning som ett eget vetenskapsområde är däremot från senare tider, och började anta sin nuvarande form under årtiondena efter andra världskriget. Trots stora steg framåt inom vetenskapen och dess metoder är vi lika dåliga på att förutspå framtiden idag som i forntid. Det går helt enkelt inte att förutspå framtiden, och framtidsforskningen strävar heller inte efter att göra det. Framtidsforskarna gör inte anspråk på att kunna förutspå framtiden. I stället för att förutspå handlar framtidsforskningen om att förutse olika alternativa framtider och hantera nuet med denna information om framtiden.
Utgångspunkten för framtidsforskningen är, i stället för en enda förutbestämd och förutsägbar framtid, att nuet är öppet för otaliga alternativa – möjliga, troliga och önskvärda – framtider. I slutändan kan bara ett framtidsalternativ gå i uppfyllelse, men inte heller det sker av sig själv. I stället kan vi människor påverka framtidens riktning och form genom våra beslut och val.
Eftersom avsikten med framtidskunskap är att få till stånd verksamhet som har en bättre framtid i åtanke, är inte dess användbarhet eller nytta beroende av hur ”korrekt” eller ”exakt” den är. Om till exempel den ekologiska krisens dystraste scenarier inte förverkligas på grund av att den information de lyfter fram gör att vi förändrar hur våra samhällen fungerar just nu. Då kan vi alla var överens om nyttan av scenarierna, även om de inte förverkligades – eller egentligen just därför.
Framtidslitteracitet (Futures Literacy) är en ny riktning inom framtidsforskningen som har uppstått och stärkts under de senaste åren, och handlar om individens förmåga att använda framtiden till stöd för beslut som fattas just nu. Framtidslitteracitet betonar framtidens betydelse som en faktor som styr hur vi tänker och agerar. Framtiden är alltså inte bara ett mål eller en projektion i horisonten, utan ständigt närvarande i nuet i form av anteciperingar (Anticipations).
Med anteciperingar avses tankar, förväntningar och antaganden om framtiden som styr oss människor i hur vi förhåller oss till framtiden. Med andra ord, vi möter inte framtiden helt i blindo med blicken mot det förgångna, utan våra beslut och vägval styrs av visioner och uppfattningar vi antar om vad som är möjligt, troligt eller önskvärt i framtiden.
Anteciperingarna, liksom att identifiera och vara medvetna om dem, är alltså nyckeln till att förstå all mänsklig beslutsverksamhet och använda oss av framtider.
Framtidslitteracitet är inte en kristallkula utan snarare en kompass som hjälper till att navigera och hitta egna vägar i en snabbt föränderlig och osäker värld. Precis som med en kompass, är även färdigheten att använda oss av framtider något vi kan lära oss. Den färdigheten har två dimensioner: dels en förståelse för hur framtiden påverkar tankearbetet och handlingarna just nu, dels en förståelse för hur våra beslut och val kan påverka framtiden.
Visioner och uppfattningar om framtiden styr inte bara våra handlingar som individer, utan som hela samhällen. Fred Polak, en pionjär inom framtidsforskning, skrev på 1950-talet i sitt klassikerverk The Image of the Future om hur framtidsvisioner är avgörande för hela samhällens uppkomst och förfall. Samhällen bibehåller sin livskraft så länge deras framtidsvisioner målar upp en positiv och framgångsrik bild, men visioner som försvagas utan att nytt kommer i stället, gör att samhällena tynar bort och inte kommer att finnas länge till.
Det som gör Polaks tankar aktuella just nu är den ekologiska krisen som hotar vår gemensamma framtid och det faktum att våra samhällen har förändrats enormt under de senaste 70 åren medan de uppfattningar om en bra och önskvärd framtid som styr samhällsverksamheten inte har förändrats. Tvärtom är de praktiskt taget desamma som när Polaks bok publicerades: ständig tillväxt när det gäller ekonomi och materiell konsumtion. Detta framtidsunderskott som ackumulerats under årtionden, liksom oförmågan att förnya vår uppfattning om önskvärda framtider, har lett till en situation där strävan efter en hållbar framtid nog handlar om att försaka och uppoffra sig.
Framtidslitteracitet innebär inte bara förmågan att identifiera de förändringskrafter som påverkar hur framtiden formas och förutse deras eventuella effekter, utan även förmågan att identifiera och vara kritisk mot de anteciperingar som begränsar det egna tänkandet och handlingarna. Att lösa den ekologiska krisen kräver att vi kan föreställa oss en ny framtidsriktning som är värd att följa, men det kräver även att vi inte låter sådana tankemönster, som springer ur och upprepar det förflutna, ta över framtiden.
Otto Tähkäpää
Skribenten är en tidigare historiker som blev framtidsforskare och grundade Tulevaisuuskoulu (Framtidsskolan).
