I medierna kan förhandlingarna mellan olika arbetsmarknadsparter verka stormiga. Men vad händer egentligen under förhandlingarna, och vilken betydelse har den kollektiva intressebevakningen för mig?
Att ingå arbets- och tjänstekollektivavtal tillsammans med arbetsgivarsidan är den traditionella kärnan i fackförbundens verksamhet. Finlands arbetslagstiftning fastställer minimikrav för anställningsvillkoren, men i arbets- och tjänstekollektivavtalen kommer man överens om villkoren för arbetet i större detalj. Avtal ingås för att olika branscher ska ha rimliga spelregler och för att man ska kunna trygga jämlik behandling för de anställda. Med hjälp av avtalen bygger man också upp ett hållbart arbetsliv, och de har en positiv inverkan på arbetets produktivitet.
Fackförbundens kollektiva intressebevakning innehåller förhandlingar om arbets- och tjänstekollektivavtal och övervakning av att avtalen följs. Många villkor för arbetet som vi är vana vid i Finland har uppkommit som resultat av avtalsförhandlingarna. Exempel på dessa är löner och generella lönepåslag, semesterpennings samt löner som betalas under många familjeledigheter. Dessa villkor för arbetet är ändå inga självklarheter, utan man måste förhandla om att bevara dem på nytt under varje avtalsomgång. Att tillhöra fackförbundet garanterar att arbetstagarsidan har tillräcklig förhandlingsstyrka vid förhandlingsborden.
I Akava-gemenskapen sköts den kollektiva intressebevakningen av två förhandlingsorganisationer, FOSU och YTN.
YKAs förhandlingschefer, det vill säga förhandlarna av arbets- och tjänstekollektivavtal, Nuutti Pursiainen och Petri Toiviainen.
Personalrepresentanterna har en betydande roll i den kollektiva intressebevakningen. Förtroendemännen och förtroendefullmäktige som personalen väljer fungerar som de främsta övervakarna av att anställningsvillkoren följs på arbetsplatser. Personalrepresentanterna ser till att parterna, d.v.s. arbetsgivaren och arbetstagarna, följer de spelregler som man kommit överens om tillsammans.
Förhandlingarna framskrider stegvis:
Fas 1: Arbets- och tjänstekollektivavtalsperioden håller på att gå ut. I fackförbundet går man i god tid igenom responsen om avtalet och dess utveckling som kommit in från medlemmarna och personalrepresentanterna.
Fas 2: De olika fackens avtalsmål sammanställs hos FOSU och YTN. Oftast försöker man också svarva ihop gemensamma mål med fackförbunden inom FFC och STTK.
Fas 3: Man går vanligtvis till förhandlingsborden med arbetsgivarförbunden eller arbetsmarknadsverken 2–3 månader innan avtalsperioden löper ut.
Fas 4: Om man inte lyckas åstadkomma ett nytt arbets- eller tjänstekollektivavtal innan avtalsperioden löper ut kan man även tvingas överväga stridsåtgärder. Innan eventuella stridsåtgärder vidtas medlar riksmedlaren alltid i arbetstvisten. En arbetskonflikt är aldrig ett självändamål, utan endast ett redskap för att åstadkomma ett kollektivavtal.
Fas 5: Man lyckas ingå ett nytt arbets- och tjänstekollektivavtal för följande avtalsperiod och förhandlingens resultat, till exempel löneförhöjningar, implementeras på fältet. Man samlar in respons om omgången som avslutats och börjar ställa upp mål för följande omgång.
YKAs förhandlingschefer Nuutti Pursiainen och Petri Toiviainen sitter i FOSUs och YTN:s arbetsgrupper där man förhandlar om arbets- och tjänstekollektivavtalen samt vidareutvecklar dem. Förhandlingscheferna utbildar också personalrepresentanter och ger enskilda medlemmar rådgivning om anställningsförhållanden.
Den här artikeln är också en del av YKAs årsutgåva 2025 – artikelserien! Årsutgåvan har dessutom landat i varje medlems brevlåda. Du kan läsa årsutgåvan här.