Mot ett arbetsliv som passar människan innebär ett arbetsliv som stöder människors ork, kompetensutveckling och samhällets funktionsförmåga. I arbetslivet är det alltför ofta så att människor överbelastas, kompetenspotentialen utnyttjas inte, ledarskapsarbete uppskattas inte och ges inte tillräckliga resurser, och den offentliga förvaltningens funktionsförmåga prövas.
Det går att påverka dessa utmaningar: genom att förnya arbetslivets strukturer, ledarskapet och kompetensutvecklingen samt genom att trygga en stark och uppskattad offentlig förvaltning. Lösningar som passar människan stärker välbefinnandet och det demokratiska samhällets hållbarhet, och de är en förutsättning för ökad produktivitet. Allt detta kan inte lösas inom arbetslivet, utan det krävs också konsekventa åtgärder av beslutsfattarna.
Ett arbetsliv som passar människan, tack!
Vi ska gå mot ett tre dagars veckoslut. Det ska beredas och genomföras ett nationellt pilotförsök om att förnya arbetstiden och arbetets rytm på basis av forskningsrön. Det ska stiftas lag om allmän rätt till deltidsarbete på arbetstagarens villkor för alla arbetstagare. Rätten i arbetstidslagen om att förkorta arbetsveckan som gäller 55 år fyllda ska utvidgas så att den gäller alla arbetstagare. Hur semester intjänas ska förändras till 2,5 dagar genast från början av anställningsförhållandet och man ska sluta räkna lördagar som semesterdagar. Arbetarskyddslagen ska preciseras så att den bättre beaktar arbetets psykiska belastning och ger tydligare ramar för arbetsgivare för att förebygga denna belastning. För arbetsgivarna ska det skapas ett skatteincitament som stöder arbetsplatsernas strukturella åtgärder för att minska belastningen som arbetet orsakar, utveckla arbetstiderna och arbetsfördelningen samt förbättra ledarskapet.
Chefernas rättsskydd ska stärkas genom att förtydliga deras ställning och ansvar i lagstiftningen. Chefernas roller och befogenheter ska fastställas så att ansvaret fördelas mellan arbetsgivaren och cheferna på ett rättvist sätt. Arbetsgivarna ska förpliktas att se till att alla som har chefsuppgifter erbjuds tillräcklig kompetens och utbildning för ledarskapsuppgifter. Ledarskapet ska göras till en tyngdpunkt för den nationella produktivitetspolitiken och ett nationellt program för att utveckla ledarskapet ska inledas. Det behövs riksomfattande, systematiska data och utvecklingsåtgärder som identifierar ledarskapet som en strukturell faktor och hela arbetsgemenskapens ansvar, inte endast en individs karaktärsdrag.
Unga ska ges ett examenslöfte. Man bör förbinda sig över flera regeringsperioder att höja andelen högskoleutbildade i de unga åldersklasserna genom att garantera tillräcklig finansiering, tillräckligt med nybörjarplatser och högklassig undervisning för högskoleutbildningen samt genom att undanröja hinder för utbildning och stärka andra stadiets beredskap för fortsatta studier. Rätten att studera med utkomstskydd för arbetslösa utan att förlora denna förmån bör tryggas. Individer ska ges en mer omfattande rätt att studera medan de får utkomstskydd, dock så att arbetslösas skyldighet att vara till arbetsmarknadens förfogande och beredskap att ta emot arbete bevaras. Också de som är i atypiska arbetsförhållanden ska beaktas.
Den offentliga förvaltningens arbetsro samt tillräckliga och långsiktiga personalresurser ska tryggas. Uppgifter och ansvar ska dimensioneras enligt de tillgängliga resurserna för att servicens kvalitet och rättsskyddet ska bevaras. Man ska se till att det finns tillräcklig kompetens inom den offentliga förvaltningen i användningen av AI och att reformer genomförs i samarbete med personalen. Man ska utnyttja AI och digitaliseringen på ett etiskt och ansvarsfullt sätt samt med hänsyn till människors rättsskydd. Människor ska bära ansvar för beslutsfattandet. Man ska se till att statsförvaltningen är en lockande och uppskattad arbetsgivare. Statsförvaltningen bör vara en attraktiv arbetsplats som lockar toppexperter. Långsiktiga satsningar på personalen och kompetensen tryggar förvaltningens effektivitet och samhälleliga slagkraft.